Pedagogiken

Montessori pedagogiken bygger på respekt för allt levande.
"När man tjänar barnet tjänar man livet", sa Maria Montessori. En annan av grundtankarna är hjälp till självhjälp, uppmuntran till initiativ och aktivt tänkande som utvecklar barnets tro på sig själv och sin egen förmåga.

Barnens nyfikenhet, upptäckarglädje och spontana lust att lära följer ett visst utvecklingsmönster och tillvaratas vid rätt tidpunkt genom att läraren observerar och presenterar en lämplig aktivitet eller arbetsuppgift. För att kunna möta barnens behov utvecklade Maria Montessori ett arbetsmaterial som är anpassat till de olika intresse-perioderna, de så kallade "sensitiva" perioderna.

Montessoriverksamheten har en väl förberedd och anpassad miljö för barnens behov och storlek. Läraren fungerar som en länk mellan barnet och miljön. Ett väl genomtänkt, tilltalande och stimulerande arbets- material konkretiserar abstrakta begrepp. Man går från helhet till detaljer, från historia till nutid.

En Montessori-grundtanke är att ingen kan lära någon annan något. Varje individ behöver hjälp för att kunna lära sig, men själva inlärningen måste var och en klara på egen hand: "hjälp mig att hjälpa mig själv".

I en montessorigrupp är lärarens uppgift därför inte i första hand att förmedla kunskap. Snarare att observera barnen och att vara lyhörd och uppmärksam på varje barns utveckling. Och att ge den stimulans som svarar mot varje barns mognad och intresse. Läraren berättar, beskriver, orienterar, klarlägger. Visar var kunskap finns att hämta och visar hur materielen ska användas för att ge meningsfull träning. Sedan gäller det att låta barnet arbeta självständigt med sin uppgift.

För att kunna möta barns behov av stimulans och aktivitet utvecklade Maria Montessori arbetsmateriel för alla tänkbara intresseriktningar och mognadsstadier. Materialet är inte det viktigaste i pedagogiken men det är en god hjälp på vägen.

I ett montessorirum finns materiel både för praktiska, intellektuella och sinnestränande övningar. Alltifrån motoriktränande övningar till sinnrikt materiel, som tränar logiskt och matematiskt tänkande. Materiel som övar upp skrivförmåga, språk/ordkänsla och grammatik. Men också saker som låter barnen träna syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Montessoris idé om inlärning handlar om att gå från det konkreta till det abstrakta.

Matematikmaterialet, till exempel, visar klart och tydligt hur och varför man mäter och räknar på ett visst sätt. När ett barn väl förstått matematikens uppbyggnad, är det dags att lämna materialet och lösa abstrakta problem utan hjälpmedel. Så gott som allt intellektuellt materiel fyller flera funktioner. Samtidigt som man tränar matematiska storheter, övar man upp känslan för skillnaden mellan dem, och förmågan att handla och tänka praktiskt. De flesta materiel är också självrättande.

Barnen får uppleva tillfredsställelsen att själva se att de lyckats med en uppgift och det hjälper dem bygga självkänsla.

Allt materiel finns bara i ett exemplar. Barnen har ansvar för att de olika sakerna inte skadas i onödan. Allt materiel har sin särskilda plats i rummet. Den som använt ett materiel har ansvar för att det snyggt och prydligt hamnar på sin rätta plats igen.

Barnen får lära sig att ta hänsyn till varandra. Är ett visst arbetsmateriel upptaget får man vänta på sin tur eller komma överens om att samarbeta. Det är lika viktigt att lära hur man behandlar en kamrat som att handskas med sitt matematiska sinne.

Vuxna är viktiga som förebilder och påverkar barns förståelse och respekt för varandra. Läraren uppmuntrar och stärker barnets medkänsla och uppmuntrar till självständighet.